början av veckan, början av tystnad
När 1 deppig sak har hänt är det lätt man bara ser de negativa och tråkiga sakerna i livet. Allt blir liksom jobbigt fastän man egentligen kanske bara en, eller ett par, saker som gör livet piss. Imorse åkte Josephine och hennes familj mot Kroatien. Dom ska vara utomlands i två och en halv vecka. Det är ju nog med att svårigheterna att träffas under den tiden är minimala, men att ringa o verkligen prata ut med henne, den möjligheten finns inte heller nu på nästan 3 veckor. Sjukt jobbig tanke. "Nu när vi lägger på ikväll börjar en lång tystnad" det var bland det sista jag hörde innan jag somnade igår. Tystnaden som ibland är så skön men som ibland är så jobbig, beroende på vilken sorts tystnad det är.
Detta är den jobbiga tystnaden.
Jag lider med dig!! Inte att jag skulle sakna henne mer, det är som om du vore solen och jag pluto, fast pluto finns ju inte aja, tappar tråden nu :p
Sammanfattning: Jag förstår dig! :)
