fredrikhagstrom

Precis innan jag klev ut ur duschen i eftermiddags tänkte jag något i stil med: "Tänker man verkligen på vad Marcus egentligen snackade om?". Vi talar om självmord här! Självmord på grund av små "skämt" som kanske inte betyder så mycket för mobbaren, men som hugger som knivar i hjärtat på den utsatte. 

Hur mycket krävs det för att få mobbarna att få ett tungt samvete av att vara taskiga? Ska det märkas att personen i fråga mår skit o verkligen inte klarar av det mer? I så fall kan ju mobbarna hålla på i evighet, för att den mobbade visar ytterst sällan spår av vad som verkligen pågår. Bara sväljer det och försöker fortsätta sin dag, något tyngd dock. Ju längre dagen fortsätter händer fler incidenter och eftermiddagen är hemsk. Det var dag nr 1, några månader senare känner man inte sig lika glad som man gjorde på den gamla goda tiden.

Killen Marcus snackade om tog livet av sig i matsalen mitt framför ögonen på alla elever. 

Vad kan man då göra för att få slut på mobbningen?

Mackan sa att man bara skulle göra det enkla att säga "Hej!" eller kanske sätta sig bredvid den utsatte i matsalen någon gång då o då. Det höjer självkänslan för den mobbade enormt. " Åh, det ska jag göra!" tänker kanske någon. Sen då, när tiden går och tillfället kommer, gör man det? De flesta gör inte det. Man tänker en tanke som kanske "Nej det passar inte nu...". Det är oftast något som kommer emellan.

Man kan höra folk snacka om mobbning hur många gånger som helst, det kan vara de mest sjukaste historierna man hör och man tycker verkligen mobbning är hemskt. Men om man inte tar till sig det som man hör, så är det bara waste of time att lyssna på det? Samma som i skolan, sitter jag på svenskalektionen o lyssnar på en massa fakta om Rousseaus böcker, men inte tar det till mig, tänker på det och funderar, så försvinner det lika snabbt. Jag kom inte ens ihåg stavningen på Rousseau, fick googla det precis. Om man inte tänker efter och tar till vara på vad Marcus snackade om så blir det lätt bara tomma ord tillslut.

Varför skrev jag detta?

Jodu, det ska jag berätta!!

Nej, det ska jag inte alls det, för jag vet inte varför jag skrev. Kändes bara skönt o skriva lite..!

Idag gjorde jag något väldigt annorlunda, jag vill kalla det sällsynt. Fredrik Hagström träffade idag, den 17 maj (Norges nationaldag) ,  en kompis! Jag har inte träffat en polare på fritiden sen minst 5 månader tillbaka. Adam var den sista jag träffade, och nu idag träffade jag Adam igen! Fattar egentligen inte varför vi inte har prioriterat tiden annorlunda under våren, vi har ju fett kul tillsammans! Men en del har förändrats, andra saker som tar tid, men polare är viktigt också! Varför sitta hemma o dega? Ut o träffa polare :D 

Nu ska jag gå ner för trappan ( 14 trappsteg ), hämta nyinköpt glass i frysen och sen smyga upp för trappan igen, för att slå igång LOST och sen är 43 minuter av mitt liv räddade!